Den viktigaste aspekten av att lagra ultrafiltreringsmembran är att upprätthålla fuktnivån hos membranfibrerna eller arken för att förhindra mikrobiell tillväxt, kemisk nedbrytning och fysisk skada. Annars kommer membranflödet och livslängden att påverkas direkt.
Våtlagringskrav: Ultrafiltreringsmembran kan i allmänhet inte förvaras torrt, speciellt polymermembran (som PVDF och PES). De behöver vanligtvis nedsänkas i en skyddande lösning innan de lämnar fabriken eller när de inte används. Vanliga skyddslösningar inkluderar natriumbisulfit i en viss koncentration eller en specialiserad konserveringsmedelslösning, som används för att hämma mikrobiell tillväxt och förhindra oxidation av membran. Under lagring, se till att membranmodulen alltid är helt nedsänkt för att undvika lokal uttorkning som kan orsaka irreversibel skada på membranstrukturen.
Miljöförhållanden: Förvaringsmiljön ska vara sval, mörk och väl-ventilerad. Temperaturen rekommenderas generellt att kontrolleras mellan 5–30 grader för att undvika höga temperaturer som orsakar materialåldring eller låga temperaturer som orsakar membranfiberbrott på grund av frysning. Direkt solljus bör också undvikas, eftersom ultraviolett strålning kan påskynda nedbrytningen av polymermaterial och påverka membranets prestanda.
Kontrollera och byt ut skyddslösningen regelbundet. Under lång-förvaring kan skyddslösningen bli ineffektiv eller föda upp mikroorganismer. Därför rekommenderas det generellt att kontrollera lagringsförhållandena var 3–6:e månad och byta ut skyddslösningen eller utföra en lätt spolning vid behov. Innan ultrafiltreringsmembranet startas om krävs dessutom ett spolnings- och prestandaåterställningstest för att säkerställa att flödes- och avstötningshastigheterna återgår till normala nivåer.