Strukturellt beror tätningsprestandan hos ett MBR-membran primärt på membranfiberinkapslingsänden, membranhusanslutningen och permeatrörledningens gränssnitt. Vanliga hålfibermembran använder epoxiharts eller ingjutningsmassa för att fixera membranfibrerna i uppsamlingsröret, vilket säkerställer att råvatten inte går förbi filtermembranet och direkt kommer in i permeatänden. Dålig tätning kan leda till ett "kort-flöde"-fenomen, vilket gör att ofiltrerat avloppsvatten kan komma in i avloppssystemet, vilket direkt påverkar avloppskvaliteten.
Tätningsprestanda är också nära relaterad till systemets undertryckssugförhållanden. Membranbioreaktorer arbetar vanligtvis under lätt undertryck. Om tätningsstrukturen är instabil kan luft lätt komma in eller det kan uppstå lokala läckor, vilket stör tryckfördelningen på membranytan och leder till minskat flöde eller ökad membrannedsmutsning. Därför är god tätningsprestanda grundläggande för att upprätthålla en stabil transmembrantryckskillnad (TMP).
Förseglingsprestanda återspeglas också i lång-hållbarhet, inklusive motståndskraft mot åldring, kemisk korrosion och temperaturförändringar. Vid långvarig drift kan tätningsmaterialet hårdna eller utveckla mikrosprickor, vilket kräver regelbunden inspektion och underhåll för att säkerställa dess tillförlitlighet. Sammantaget är tätningsprestandan hos MBR-membran direkt relaterad till säkerheten för systemets avloppsvatten och stabiliteten i dess drift, och är en av de viktiga indikatorerna för att utvärdera kvaliteten på membranmoduler.